Everything was so different last autumn.
Sen tänker jag efter och på många sätt är det mycket som är ganska likt. Mycket har hänt, men dom bästa bästa bästa människor i mitt liv är kvar precis där dom var för ett år sen och inget hade kunnat göra mig mer lycklig. Jag hade inte önskat något hellre. Sen har jag träffat många nya människor (finafinafina) så in i bomben att det gör ont i magen fina. Så tänker jag efter igen och inser hur lyckligt lottad jag är, jag har människor som gång på gång gör mig lycklig hela tiden. Men ändå kommer det dagar, då man känner sig olycklig, trots allt det. Hur är det möjligt?
Kommentarer
Trackback