I don't even want my heart anymore.

Shit. En dag kvar på jobbet, sen är hela sommarens jobb avklarat. Vill inte ens veta hur många timmar jag jobbat i sommar, det är nog en rätt magisk summa. Aldrig hade jag kunnat ana att åtta veckor skulle gå så fort, aldrig hade jag anat att jag skulle missa hela den varma sommaren och få mitt lov i mitten av ett kallt augusti, aldrig hade jag anat att du fortfarande skulle vara den som är den för mig. Det har varit en skön sommar, (säger absolut inte att den är slut ännu) men än om det känns som att tiden i princip stått stilla under de åtta långa veckorna så har det gått så fort och det har hänt så mycket. Det har hänt så mycket med mig, jag har tappat mig själv och hittat mig själv och tappat och just nu vet jag varken hit eller dit. Ingenting är säkert längre, jag har lärt mig att inte ha förväntningar på något eller någon, allting är bara tills vidare, det är som det är och det blir som det blir, än hur mycket man försöker så behöver det inte betyda att det blir någon skillnad. Jag har lärt mig mycket, nu önskar jag bara att jag kunde lära mig hur man släpper taget.
.
.
Ikväll väntar en mysig kräftskiva med familjen och vänner, blir fantastiskt. Kommer få träffa min älsklings-alma som ska få lysa upp min tillvaro lite. Adios

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0