I hate the silence.

Du sa hejdå, ångesten kom, jag fick ingen luft, visste inte vart jag skulle titta, jag kunde känna tårarna som försökte pressa sig fram, det brann inom mig och det fanns ingenstans jag kunde ta vägen. Allt jag kunde var att luta mig tillbaka och blunda. Det gör så ont i mig, vet inte vart jag ska ta vägen längre. Du har förstört mig, du vann och det finns absolut inget kvar. Inget mig, inget dig och inget oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0