SAUCEBAUSS

Det är ganska komiskt det här med att känna, det är en hel värld av människor som känner likadant. Man hör musiktexter, läser texter som någon skrivit i sin blogg. Det är så ofta man känner igen sig i folks historier. Men sen ligger man på kvällarna och känner sig som världens mest ensamma människa och det gör så ont. Det är som att man är den enda i världen som mår dåligt över att man känner för mycket. Men grejen är att man är aldrig ensam, så många har varit där man själv är. Det betyder så klart inte att det gör mindre ont, men man vet att man överlever det alltid, precis som alla andra som varit där har gjort.