Thorn apart.

Var dina ord, till mig för snart två månader sen. Du var "thorn apart" för något du inte ens visste hälften om, något jag försökte dölja med lögner. I dag undrar jag varför, varför jag kämpade för att du inte skulle känna som du gjorde när du inte för en sekund försökte få mig att må bättre efter allt du gjort. Men sen inser jag att i slutändan är det jag som är den som ljög, det är det värsta. Än om jag ibland önskar att du ljög och sa fina saker för att jag skulle må bättre så är jag glad för att du inte gjorde det. I slutändan är jag den som ljög, men jag är också den som kämpade.
för inget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0