All we can do is keep breathing.
Vilken dag, så mycke känslor på alla sätt och vis. Glädje blandat med tårar och sorg och skratt och ilska och irritation och bara alldeles alldeles tomt. Igår sa jag hejdå (vi ses snart) till en av mina bästa vänner som åker till USA ett år, jag är så stolt och hon kommer få det så bra men jag kommer sakna henne så lill-hjärtat väääärker. Sen idag ska jag säga hejdå (vi ses snart) till min syster som åker tillbaka till Uppsala idag. Men vi ses om två veckor snart igen, men gör ändå lite småont i hjärtat. Sen väntar ännu ett hejdå till veckan, ett sånt som inte innehåller (vi ses snart) det gör bara ont. Samtidigt som jag inte kan förstå att det händer. Jag är bara så glad att jag har världens finaste familj och vänner som finns där varje varje sekund och orkar med mig. Ni är bättre än allt annat.
