Vi är inte sånna som i slutet får varandra.

Och... Jag ljög. Jag läste visst Lelove idag. Dumt av mig, det var fint och jag önskar det kunde vara så. "I still believe you were made for me and I was made for you. We just keep doing it at the wrong time. So I'm telling you this one more time. Make sure you find your way back to me; I don't care if your 80 by then, I don't care. Make your way back to me because my arms are your home." Tänk om det vore så fint? Det är det verkligen inte. Det är ett evigt mörker. Men jag är iaf tacksam över att andra fina människor, som kan ge en kvart av sitt liv till mig och bara vara helt fantastiska. Det finns bra män där ute också även sånna som inte är pappa eller farfar. Det finns fantastiska sådana. Glöm int det Cornelia Söderström...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0