A little bit of heaven.

Har legat och grinat med mamsen i kväll, framför a little bit of heaven. Cancer hit och cancer dit, det förföljer en. Oh well, det var en fin film, skratten mitt i gråten osv. Sen insåg jag att jag vill vara glad, jag vill bli kär och vara glad, lycklig, aldrig sluta le. Kom på en som sa jämt till mig förut "du ler alltid" Det var bara några veckor sen, jag saknar mitt leende och jag saknar även dig. Trots allt, jag antar att du fick mig att le mycket. Tack för det! Nu sex and the city på tv, tackar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0