annacornelias.tumblr.com
Denna tar vi död på nu tycker jag och så fortsätter vi livet HÄR
Not giving up on love.
"And I know that dreams can be a wonderful way to escape reality. I just don’t want for them to take over. I don’t want to hold on to these dream-bubbles and make myself fly so high that I won’t survive the fall."
.
Det läste jag idag, tyckte det passade in rätt bra på mig. På senaste tiden är allt som jag gjort varit att fly in i filmer och drömt mig bort, samma med böcker och bloggar om fin kärlek. It's enough. Igår hände en grej och det var första natten på en månad som jag kunde sova gott utan att tankar om dig och oss och allt vi haft förstörde det. Fastän jag var nöjd såg jag min finaste gå isär och insåg att inget i världen är viktigare än att människorna i ens närhet mår bra. Man kan aldrig vara lycklig när någon man älskar inte är det. Hur ska något någonsin kunna gå ihop när allting bara fortsätter att gå isär? Livet. "I curse the day you were born"
Hejdå.
Flyr verkligheten på alla möjliga sätt.
Hade två så roliga och bra drömmar, åh allt va sååå kul. Hatar att vakna. Ungefär samma som när man hatar när en film slutat och verkligheten hinner ikapp. Die. Eller när sista sidan ur en bok är avklarad. Die. Oj nös just ut hjärnan. Nä nu har jag virat in mig i en björnfilt hos mammsen, ensam i spökhuset. Då är man tuff, sova i det här huset ensam. Shit, tuffare än att gå in en kolsvart skog ensam. (okej nä skulle jag aldrig göra) Oh well. Nu ska jag se the last kiss på ettan, se den tills jag somnar iaf för i morgon väntar elva timmars jobb. Really? oh yes indeed. Och på tal om really. So sad att jag missar corona ikväll, fast även rätt lycklig tror jag skulle få ta tag i rätt många "really?" tankar annars. HÄ hä. HÄH:Ä. Nä ska va glad nu en liiiiiten stund till. Herrå
Skön bild. BräsARNe Cornelia. (ramlade av skranan) Åh längtar till påsk, stugan och skoter och bastu varje kväll. Gött liv. Då äre som bässt.
Lyckan är en dröm och lidandet verklighet.
.
.
Har för övrigt tänkt låsa denna sida för allmänheten inom en snar framtid, men fortsätter väl i liknande anda på www.annacornelias.tumblr.com blir kanske inte lika naket bara.
Its enough to make me wonder whats in store for us.
♥ Just promise me you'll think of me everytime you look up in the sky and see a star.
Hon va den som alltid kände efter så det spraka.
Bra hårdag indeed. Det står upp sådär av egen kraft, gött! Synd att man int ska ut å dans. Annars så har jag strosat runt med Maja idag, gullfia. Köpte mig lite lycka.
Bra dag!
Never forget me.
Insåg en sak efter jag spenderat ett antal timmar framför två filmer. Två fina filmer, den ena finare än den andra. Vad skönt det vore att få va sådär jäkelförälskad. Verkligen uppe bland rosa moln och livet kunde inte vara bättre. Jämt vara lycklig, jämt få gå runt och le. Då insåg jag att det har jag aldrig varit. Uppe bland rosa moln, absolut men som sedan efter någon sekund försvunnit och ett par svarta tagit över dess plats, lycklig ofta och le mycket, absolut men efter några sekunder få se det rasera av ett mörker och man vill bara försvinna. Att aldrig riktigt ge hjärtat helt och fullt ut, det har jag nog inte. Trots allt. Jag inser att jag har känt mycket, så himla mycket men aldrig fullt ut. Det känns trist. Det finns en första, jag har en första och kommer alltid minnas honom, men det var aldrig fullt ut det var bara tillräckligt.
Fast sen hittade jag detta.
Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.
.
Nu ska jag mysa i sängen med massa fina filmer om kärlek, precis som det ska vara. Varför leva i verkligheten när man för en stund kan fly till det fina.
Det gör ont när knoppar brister.
Just sett Dear John med pappa. Int ett öga torrt för min del som vanligt. Den är himmelens fin men ändå inte. Efter slutet så säger pappsen "ja det gör ont när knoppar brister" (?) Makes no sense, han höll med men ändå så tyckte han det passade. Kanske hade han rätt. Det gör ont i varje fall när något brister och om det är när knoppar brister så må det få vara.
To stand in your arms without falling to your feet.
When laying with you I could stay there,
Close my eyes, feel you here forever,
You and me together, nothing is better.
.
But there's a side to you that I never knew, never knew
All the things you'd say, they were never true, never true,
And the games you'd play, you would always win, always win.
.
That heart you caught must be waiting for you,
Even now, when we're already over,
I can't help myself from looking for you.
.
And I threw us into the flames,
Well, I felt something die,
Cause I knew that that was the last time, the last time.
Let it burn.
It's you, its always you.
I’m sorry fortreating you like property. I’m sorry I didn’t tell you I loved you when I knew I did.
But most of all I’m sorry I gave up on us when you never did.
You are always there for the people you love, even when they don't deserve it.
Såg just senaste avsnittet av gossip,(citerade det Chuck säger till Blair där uppe) gråter floder.. Varför vet jag ej, eller jo så många anledningar, aldrig någon bra. Men det var fint och jag önskar att jag kunde få vara Blair.
Nu ska jag träffa min bästa snart. Hejdå.
25 februari.
Känns som igår.
Thorn apart.
Var dina ord, till mig för snart två månader sen. Du var "thorn apart" för något du inte ens visste hälften om, något jag försökte dölja med lögner. I dag undrar jag varför, varför jag kämpade för att du inte skulle känna som du gjorde när du inte för en sekund försökte få mig att må bättre efter allt du gjort. Men sen inser jag att i slutändan är det jag som är den som ljög, det är det värsta. Än om jag ibland önskar att du ljög och sa fina saker för att jag skulle må bättre så är jag glad för att du inte gjorde det. I slutändan är jag den som ljög, men jag är också den som kämpade.
för inget.
Why don't you go fuck yourself, I wont be doing it again.. ever.
Och jag log. Godnatt världen!
När ingen annan ser.
Varje dag önskar jag att jag kunde sätta mig på ett plan härifrån, lämna allt. Samtidigt som jag önskar att jag bara kunde ta en promenad rakt in i dina armar. Jag vet ingenting längre. Ena stunden så väldans tomt och samtidigt lyckligt och andra sekunden är allt ett rent mörker och allt det vidriga kommer tillbaka och allt man vill göra är att aldrig lämna sängen. Ändå glad, jag är ändå glad fastän jag vill bryta ihop. Livet, livet va, för härligt ibland!
